Buttercream Bump Off

Jag läser mycket lättsamt fluff just nu, men det är helt enkelt vad som råkar finnas kvar i min oläst-hylla. En av fluffböckerna är Jenn McKinlays Buttercream Bump Off, som är del 2 i en serie där jag läste första delen för ganska länge sedan. Efter den har jag läst ett par böcker ur en annan cozy-serie av McKinlay: Library Lovers Mystery som jag älskar, men Cupcake Mystery-serien är jag beredd på att ge upp på efter denna bok. Det är alltför oseriöst och fånigt med saker som stör mig samtidigt som cupcake-kopplingen är alltför vag för att ursäkta övrigt. Huvudpersonen har ett cupcakebageri, men det är i bästa fall en bakgrund, och hon och hennes affärspartners stänger butiken lika ofta som de har öppet. Det är en massa oproffsiga saker som stör mig mest, tror jag, och jag får heller aldrig upp något intresse för varken mordhistorian eller karaktärerna. Det är inte dåligt, bara inte engagerande eller roligt. Det finns för många andra skoj cozy-serier att slösa tid på. Men utläst blev den i varje fall, så 2 hyllisar down, 3 to go.

Jaglider, jaglider

Nej det är ju klart att jag inte lider. Det känns hemskt att ens skämta om böcker på det sättet. Självklart är det en lyx att ta en dusch efter jobbet och sätta på sig pyjamasen och läsa på balkongen! Hello Kitty-choklad gör inte det hela sämre direkt. Men herregud vad min första hyllvärmare går långsamt att läsa. Det är inte så att jag tycker den är dålig, den är bara så himla mastig, som typ Schwarzwaldtårta för någon som är van vid småkakor. Man blir liksom mätt på 3 sidor.

Hade jag inte haft den här bloggen som stöd hade jag gett upp för länge sen.

Då var jag igång med hyllvärmaravbetandet. Min först utlästa blev Sophie Kinsellas Twenties Girl, en lättsam och snabbläst chick lit.

Jag är inte förbehållslöst förtjust i de senaste årens våg av chick lit med lätt övernaturliga eller magiska inslag a la Alexandra Potter, Cecelia Ahern, Marian Keyes och här Sophie Kinsella (m fl). Jag tycker ibland att de kommer för långt från verkligheten med viss risk för fånighet, men i Kinsellas Twenties Girl tycker jag att det funkar. Visst är det långt ifrån verklighetstroget, men det man får istället: 20-talsfläkten Sadie, är så pass underhållande att i varje fall jag slutade bry mig

Twenties Girl handlar om Lara, som på en begravning plötsligt kommer i kontakt med sin gammelfasters spöke. Gammelfastern, Sadie, har nyss gått bort, men kan inte riktigt lämna jordelivet bakom sig. När hon upptäcker att Lara kan se och höra henne ber hon om hennes hjälp att hitta och ta tillbaka ett halsband som varit viktigt för henne.

Det visar sig vara svårare än väntat och det kräver både efterforskningar och tid att hitta smycket. Under tiden hinner Lara lära känna sin gammelfaster, och hur hon var och levde på 1920-talet, som var den tid då Sadie var lyckligast. Bekantskapen leder in på lite oväntade vägar, då Sadie gärna vill passa på att uppleva ytterligare saker medan hon ännu har tid. Det är bara det att hon som spöke inte kan leva ut händelserna själv, utan behöver göra det genom Lara.

Det är en helt OK chick lit det här, men det jag njöt mest av var helt klart karaktären Sadie och hela den era hon introducerar i boken. Genom henne blir 20-talet levande, med vackra klänningar, hattar, smycken och inte minst ord och uttryck. Boken utspelar sig i nutid, så det är bara små snippets här och där, men de överskuggade för mig den annars också söta historien kring den (kanske) egentliga huvudkaraktären Lara.

Muriel Spark (Trean läst!)

Jag hittade ännu en Muriel Sparkbok (innan har jag läst The Prime of Miss Jean Brodie och The Finishing School), The Driver's Seat från 1970. Jag uppskattar Spark för hennes lakoniska lite absurda stil men jag upplever att The Driver's Seat var svårare och mer oåtkomlig än de andra två jag har läst. Den handlar om Lise som har arbetat ut sig på sitt tråkiga kontor och åker på semester söderut. Hon har på sig kläder i starka omatchade färger som drar till sig uppmärksamhet, letar efter en påhittad pojkvän och beter sig allmänt irrationellt. Till slut inser vi att det hon egentligen letar efter är någon som kan döda henne.
Spark beskrev själv boken som en "whydunnit" i motsats till en "whodunnit", och hon skrev den som en kommentar till det moderna livets isolation och själlöshet. Jag tyckte det var svårt att känna med Lise, eller med någon av de andra karaktärerna, och det tog mig lång tid att fatta vad det var Spark var ute efter. Den var okej, men inte fantastisk.

Bortglömda böckers society

Hej, jag heter Marcus, och jag låter olästa böcker samla damm. (Här svarar ni unisont: "Hej Marcus").

Ibland har jag till och med tänjt på sanningen och svarat svävande på frågor om jag läst en bok som jag vet att jag ägt i flera år men som jag vet att jag skjutit på att läsa.

- Ja just det den ja, jo den har jag ju hemma, men jag minns inte riktigt vad den handlar om riktigt eeeh men hon är ju alltid bra jodå så att eeeh...

Vanligtvis bloggar jag själv på www.marcusbiblioteket.com. Ska bli jätteroligt att få vara med i en klubb! Mitt eget kriterium för böckerna jag valde var att jag skulle ha flyttat med dem i minst två flyttar, tittat på dem, låtit bli att gallra ut dem, fått dåligt samvete för att jag aldrig läser dem, lovat mig själv att läsa dem och sedan låtit dem samla damm.

In fact: de jag har med på min lista har värmt hyllorna så länge att hälften av bokhandlarna som jag köpt böckerna i har hunnit stänga igen för gott (Vänder sig om i Göteborg och Borders på Broadway street i New York) . Jag hade nämligen tänkt vara lite fyndig och lägga upp mitt första inlägg som en turistguide om man vill besöka någon av platserna. Fyndigheterna får vänta.

Sent igår natt läste jag första sidan i första hyllvärmaren (full av energi för det här projektet) Mare Kandres Aliide, Aliide. Är inte det här ett fint citat, jag tycker det är en fin metafor för vad böckernas värld betyder för mig (eller dataspelet Minecraft om man så vill):

"Avstånden var oerhörda, oöverblickbara, och det var ett öppet land, och fritt! Och städerna låg långt ifrån varann, var platta, inte riktigt färdiga än, de luktade papper, skog, sulfit och gröt och gatorna var än så länge mycket leriga och breda - Det var ett land att andas i, att röra sig som man ville i, att vara fullkomligt sann och orädd i."

De utvalda

Jag har varit lite i valet och kvalet om huruvida jag skulle välja ut specifika hyllvärmare till den här omgången eller inte. Jag har ett (numera) 30-tal olästa hemma som jag betar ganska konsekvent så det blir lite bisarrt att välja ut bara en handfull till hyllvärmarutmaningen, men till sist bestämde jag mig ändå för att välja ut sådana jag vill se till att få läst - för att de stått länge eller för att jag tror att de kanske inte kommer att få följa med i höst när vi flyttar eller liknande anledningar.

Dock är det en lite flytande uppsättning för mig den här gången: jag är inte helt säker på att jag faktiskt kommer att läsa /ut/ dem alla och i så fall väljer jag utbytesböcker efter hand. De jag inte läser kommer dock inte att stå kvar i hyllan hemma, utan rensas ut och ges bort. Det är villkoret.

Här är min laguppsättning av inte alltför tunglästa hyllisar för hösten 2012:

Buttercream Bump Off av Jenn McKinlay
Twenties Girl av Sophie Kinsella
Bollywood Confidential av Sonia Singh
Confessions of a Karaoke Queen av Ella Kingsley
Skuggbiblioteket av Mikkel Birkegaard

Hyllvärmare nummer två.

Nummer två i raden denna säsong är Evelyn Waughs debutroman "Skola för Gentlemän" (Decline and Fall) som kom ut 1928. Han är dock mest känd för storverket Brideshead Revisited och om ni minns så har jag också läst En handfull stoft och The loved one som jag tyckte mycket om.

Skola för gentlemän handlar om Paul Pennyfeather som efter ett missförstånd blir relegerad från sitt college (där han läser till präst) och tvingas ta tjänst som lärare på en mindre fin pojkskola med ett färgstarkt persongalleri. Faktum är att hans Paul är den minst intressanta av alla i hela boken. Efter många absurda och komiska förvecklingar förlovar han sig med en av sina elevers mor men blir på dagen för giftermålet anklagad och dömd för vit slavhandel.
Det är mycket torr brittisk humor och sociala koder i den här boken, nästan mer än vad jag kan minnas i de andra jag läst. Det är roligt, men ibland blir det nästan för distanserat, det känns som om ingen riktigt känner något. Ingen blir arg trots att de blir förorättade, ingen visar några känslor, det är bara en stiff upper lip hela tiden. Men står man ut med det är detta ändå fin underhållning!

Hyllvärmare nummer ett - Lycka av Will Ferguson

Ja, förra omgången hyllvärmare var ju en katastrof för min del, så nu lovar jag bot och bättring! För jag vet ju att jag har en massa bra i bokhyllan. Jag startar med Will Fergusons Lycka™, en skruvad satir om vad som händer när mänskligheten uppnår lycka och sällhet. Och det är kanske inte vad man tror.
Edwin är redaktör på ett bokförlag och i en trängd situation blir han tvungen att ge ut ett manus han redan kastat i papperskorgen. Det är nu inte vilken bok som helst utan en självhjälpsbok med titeln "Insikter som jag fick på berget" av en herre vid namn Tupak Soiree. Vad ingen kunde förutspå är att boken verkligen fungerar. Folk lyckas med allt möjligt: att sluta röka, att gå ned i vikt, att tjäna pengar, att finna sällhet. Det är bara det att det får hela samhället att braka ihop och Edwin ger sig ut för att ta kål på den mystiske Tupak Soiree.
På det stora hela var Lycka™ en ganska bra bok, en rolig idé. Den litet hurtfriska humorn är lite tröttsam ibland men för det mesta fungerar den. Det var ren och skär underhållningslitteratur helt enkelt. Så, ja, jag är nöjd med min första hyllvärmare för den här säsongen!