Nu har jag läst min femte hyllvärmare och det var en ...problematisk upplevelse. Jag valde Selambs av Sigfrid Siwertz, av någon dunkel anledning har jag två stycken stående i bokhyllan. Siwertz (1882-1970) har en imponerande bibliografi men är kanske mest känd för Märarpirater. Han var ledamot i Svenska Akademien 1932-1970, på stol 4. 1920 utkom romanen Selambs som handlar om fem egoistiska syskon: Peter, Laura, Stellan, Hedvig och Tord som växer upp på familjens slott Selambshof vid förra sekelskiftet. Det är verkligen ingen vacker saga han målar upp, Siwertz. Det är äktenskap som ingås och sedan kraschar på grund av girighet, talanger som aldrig tas i bruk, kärlek som aldrig tillåts blomma. Boken lär visst ha baserats på delvis sanna grunder, Siwertz skrev den för att hämnas på en vän han blivit ovän med och det känns. Det är en bitter och ensidig bok, inte en enda av karaktärerna har några trevliga drag och boken lider också av sin allvetande berättare, dvs en klåfingrig författare som inte räds att värdera och kommentera. Som mycket annan äldre litteratur lider den också av dåtidens fördomar, här återfinns t ex ett riktigt nidporträtt av den judiske häradshövdingen Levy samt annan generell anti-semitism:
Tidens tveksamma kvinnosyn kikar också fram här och var:
På det stora hela kan man säga att boken är välskriven men att den helt enkelt inte tål tidens tand.
